Nya bröllopsbilder 2 år senare

Jag har känt en längtan att ta nya  bilder på mig och min man i våra bröllopskläder nu när vi skulle fira vår bröllopsdag. En längtan som tillslut skulle kunna bli av då vi hade  en sådan tur att vi skulle kunna låna en stuga i Edsåsdalen just under den helgen.

Vi packade med oss våra kläder och på lördagen när vi skulle iväg på utflykt till Ottsjö, tog vi med oss dem. Efter vägen dök det upp en vacker plats med träd ganska nära vägen och berg i bakgrunden. Här blir en fin plats tänkte vi och stannade. Vi började plocka fram våra grejer och Sigge upptäcker att han har glömt sina kläder i stugan. Eftersom det var på väg att bli dåligt väder så valde vi att inte vända om efter kläderna. Jag kände mig lite besviken men det fanns inte mycket att göra åt det då.

Dagen efter var det tyvärr inte alls speciellt bra väder så vi fick skjuta på det än en gång och jag sörjde att vi inte fick några bilder från denna helg. Men vi hade ett härligt firande ändå. Det finns liksom inget vi älskar mer än att vara ute i naturen på helgerna. Att sedan skåla i ett glas champagne (samma som vi hade på bröllopsmiddagen) och äta lite gott satte pricken över i:et.

Jag kunde dock inte riktigt släppa tanken på att få ta de där bilderna och ju mer höstens färger kom fram desto större blev suget att ändå genomföra fotograferingen.

Lite ovanliga omständigheter ledde till att vi hade chansen att få låna den där stugan en gång till och jag tog det som ett tecken. Nu skulle det bli av!

Jag vaknade riktigt tidigt på morgon, på lördagen, och såg att det var lite dimma ute. Perfekt, tänkte jag! Väckte Sigge och vi tog på oss våra kläder och åkte mot Hensjön där jag hade tittat ut en plats tidigare. Det var riktigt kallt denna morgon men jag ville så gärna ha med dimman på bilderna. Men när vi kom fram var dimman  tyvärr inte alls speciellt tät men jag hittade en plats med vacker höstskog som bakgrund så där ställde jag upp kameran. Sigge var snabb att ställa in sin telefon på att filma en timelaps vilket känns jätte mysigt att ha. Jag delar den här med er om ni också skulle vilja se.

Jag ställde in fokus, ändrade inställningarna så att de skulle klara detta mörka ljus och satte kameran på att ta en bild varannan sekund i 30 bilder, och gick sedan mot Sigge. Att ta sig upp på stenarna i högklackat när man varken ätit frukost eller ens druckit kaffe var inte det lättaste. Haha! Men jag fick hjälp upp och vi kunde börja ta bilder.

När vi väl stod där, kändes det så mysigt att få stå tillsammans där i den tidiga morgonen, bara vi, i kläderna vi gifte oss i och med vackra färger runt omkring.  Vi höll om varandra, kysstes, gick omkring och vi log, skämtade och skrattade.  Som en av de sista bilderna lyfte Sigge upp mig och jag gjorde samma pose som på vår bröllopsdag.

Det var en underbar stund och även om bilderna kanske inte blev helt perfekta med lite för mycket brus och suddiga rörelser (på grund av de dåliga ljuset) är jag så himla glad att vi nu har dessa bilder som minne. Det var nog någon mening med att det inte blev av förra gången, det var ju i den här stunden vi skulle vara.

 

Även kaos kan leda till något fint

Alltså den här lördagen blev inte alls som planerat!

Allt började med att vi bestämde på fredag kväll att åka till Edsåsdalen på lördag morgon då det äntligen verkade bli fint väder igen.  Vi pratade lite om att det skulle ha varit härligt att checkat in på sauna world i Åre efteråt men sa det mest på skoj, trodde jag.

När lördagen kom var vi båda lite små sega och kom inte riktigt igång så tidigt som vi hade behövt så efter ett tag kändes vi båda lite stressade och lättretliga. Då när vi tillslut nästan var klara undrade min man om vi skulle ta med badkläderna. Och jag sa nej eftersom jag inte hade lust att åka bil i över en timme, blöt och kall efter samt att jag bara ville komma iväg. Jag märkte att han blev lite tyst och undrade vad som var fel. Han trodde att vi hade bestämt att vi skulle åka och blev självklart besviken när det tydligen nu inte skulle bli av. Efter en del diskuterande och velande bestämdes det tillslut att vi skulle strunta i det den här gången men kanske ta det nästa helg.

Med ett ännu lite mer stressat och sänkt humör gick vi sakta ner med packningen till bilen, satte oss och körde iväg. Efter ett par minuter börjar Sigge leta efter sina solbrillor men utan resultat. Då tänds ett ljus och han kommer på att han lämnade dem på bagageluckan medan han packade in väskorna i bilden. Vi bestämmer oss för att chansa på att de ligger kvar på parkeringen och vänder därför om.  När vi kommer fram hittar vi dem och det känns redan lite bättre.

Åker iväg igen och svänger in på en mack för att tanka upp bilen och kan äntligen åka vidare.  MEN efter ett par kilometer börjar avgassystemslampan att lysa. Efter att vi har stannat och läst i handboken har vi inget annat val än att vända hemåt igen.

Nu var inte humöret på topp. Det kändes så drygt att få problem med bilen igen då vi var utan bil i 10 dagar för bara ett par veckor sedan.

Väl hemma igen kände jag inte alls för att slösa bort denna fina dag med att sitta inne och sura så efter lite övertalning fick jag med mig Sigge på en cykeltur bort mot Lugnvik och Ås. Jag hade sett några mysiga platser när jag var ute och fotade en dag och tänkte att vi kunde väl i alla fall äta vår matsäck som vi hade gjort i ordning.

Vi stannade först på en rastplats inte så långt hemifrån och mös i solen en stund. Jag balanserade lite stenar för att försöka bli lugnare i sinnet och lyckades få till en som såg riktigt läcker ut och gick för att hämta kameran. Just då började det blåsa och efter en rejäl vindpust rasade alltihop. Haha, jag vet inte riktigt hur jag skulle tolka det. Men jag kände mig i alla fall lugnare på insidan så det var ju bra.

Jag ville gärna visa Sigge ett ställe till så vi hoppade på cyklarna igen och åkte vidare. För att komma ner till vattnet så var vi även tvungna att gå genom skogen en bit och när vi kom fram blev vi inte besvikna. Vi var helt ensamma, solen låg direkt på och vi var som i en liten vik vilket gjorde att det var riktigt varmt. Där kände vi äntligen att lugnet och glädjen började infinna sig igen.

Solen började gå ned och jag som sällan åker någonstans utan ett ombyte, valde att sätta på mig hatt och långklänning för att fånga de vackra färgerna och ljuset som bildades. Att gå runt där på den steniga stranden och att  sedan sitta där på en sten i det varma solnedgångsljuset kändes som ren magi och i den stunden kände jag mig tacksam för att omständigheterna denna dag, hade lett mig just hit till denna stund.

Filmade även en liten snutt medan jag fotade, så, så här här kan set se ut när jag ska fota mig själv. Jag sätter oftast kameran på att ta några bilder, kanske 20 under ca 1 minut och kan på så sätt testa flera poser på en gång.

Dagen avslutades sedan med pizza och vin och vi kom fram till att även om dagen började rätt kasst blev det tillslut en riktigt fin dag.